Hello Brave New World

Jaha, nähä då är det väl dags att publicera litet strunt här. Allt för länge har jag knutit näven i fickan över samhällsutvecklingen (helt sant är det förstås inte, jag har kommenterat i andras bloggar, på artiklar i prasselmedias elupplagor och ibland skrivit arga små texter jag aldrig publicerat) och nu är det hög tid att rycka upp sig och höja rösten.

Jag börjar med att ta upp gårdagens stora händelse i jakten på kräken som förgriper sig på barn, nämligen att det nu mera kommer bli olagligt inte bara att ladda ned och framställa barnpornografi, utan också att titta på den. Politiker tror nämligen att skurkarna kan föra över information från internet till datamaskinerna på magisk väg, så att de kan ta del av barnpornografi även utan att ladda ned den. Så går det givetvis inte till, men eftersom de som bestämmer över oss inte förstår detta behövs i deras ögon en lag som förbjuder även betraktandet av barnpornografi. Nu är det inte så att man bara för att man råkar snubbla över en bild på någon som saknar könshår och bröst (när såg du könshår i porren senast egentligen?) kommer kunna fällas för barnporrbrott. För att straffas krävs nämligen att  skurken ifråga på något sätt agerat aktivt för att bereda sig tillgång till barnpornografin i fråga, exempelvis genom att betala eller (får man anta) registrera sig någonstans där denna inte-nedladdnings-överföring kan ske.

Det är litet trist att våra beslutsfattare inte förstår världens största och viktigaste infrastruktur, men det är samtidigt tur att lagen i fråga inte, som vissa befarat, innebär att vem som helst som blickat på en nakenbild på en minderårig (familjealbum exempelvis) skulle kunna betraktas som sexförbrytare.

Ett annat sätt man lagändrat om för att skydda barnen är att kriminalisera alla sexuella bilder på könsmogna ungdomar under 18 år ålder. Två femtonåringar får alltså ligga med varandra hur mycket de vill, men om någon av dem fotograferar det hela förvandlas de (eller i alla fall den som håller i kameran) till fruktansvärt grova sexförbrytare. Att begå och dokumentera sexuella övergrepp anses på goda skäl vara ett av de värsta brotten man kan begå, för det är det, men att sätta dit experimentlystna ungdomar och betrakta dem som sexbrottslingar är knappast ett effektivt sätt att hindra barn att utsättas för verkliga övergrepp.

Jag vågar hävda att så gott som alla ungdomar någon gång har, eller kommer att fotografera sig själva nakna. Eftersom alla (i alla fall i “riskgruppen”) äger en mobiltelefon med tillhörande kamera är möjligheten ständigt närvaron, det enda som krävs är en plötslig impuls. Samma impuls som gör att ungdomar undersöker sig i spegeln, fast bra mycket enklare och mer praktiskt för ändamålet. Kombinera denna extremt stora sannolikhet för att någon mellan 15 och 18 kommer fotografera sig naken med det faktum att det nu mera räknas som framställande av barnpornografi och vi bäddar för en situation som i andra länder lett till att barn straffats som sexförbrytare, registrerats och i praktiken fått exakt hela sin framtid förstörd pga av en morallag som är tänkt att skydda just barn.

Jag har personligen svårt att se på vilket sätt barnen får ett tryggare och bättre liv av att vi kriminaliserar deras helt naturliga beteende, men så är jag inte politiker heller, så vad vet jag?