Övervakning och transparens

Jag måste nu erkänna att jag trots att jag är piratpartist inte är kategoriskt emot övervakning. Själva företeelsen som sådan kan utan tvekan fylla vissa funktioner, många av dem tämligen viktiga ur samhällssynpunkt. Att polisen har rätt att övervaka misstänkta brottslingar när de utreder brott ser nog de flesta som en självklarhet. Dessutom kan jag inte helt vara emot att arbetsplatser övervakas förutsatt att det sker under någorlunda vettiga former. Att kameraövervaka och avlyssna varenda kvardratcentimeter av en arbetsplats, inklusive toaletterna och fikarummet går exempelvis långt över gränsen. Men att en anställd får sitt arbete granskat av arbetsgivaren är egentligen ganska självklart, om inte annat för att arbetsgivaren på något sätt måste veta vem som gör vad, hur det går med arbetet i stort och om någon eventuellt missköter sitt jobb, oavsiktligt pga bristande kompetens, eller ännu värre avsiktligt.

Det handlar om transparens. Att man genom kontrollen över informationsflöden skall kunna bereda sig insyn i vad som sker, för att kunna effektivisera de system man får insyn i eller för att kunna åtgärda de problem som kan finnas. Om man inte vet vad som sker vet man ju inte vilka fel som finns i systemet. Det är transparens staten vill ha när de stiftar nya lagar som möjliggör rutinmässig övervakning av vår kommunikation. FRA och datalagringen gör våra kontaktnät, samtal och intressen transparenta och tanken är man därigenom skall kunna uppdaga eventuella hotbilder mot rikets, eller våra utlandstruppers säkerhet. Ändamålet är såklart ädelt, man önskar bara hålla landet och oss invånare säkra och detta är vi såklart glada för att de vill.

Transparens kan alltså vara ett bra verktyg för exempelvis en arbetsgivare. En sådan som du. För vi är alla arbetsgivare vare sig vi vill eller inte. Räddningstjänst, polis och militär får alla sin lön från dina skatter i utbyte mot att hålla dig trygg och säker. Sveriges politiker får sin lön av dig för att tjäna dig och dina intressen. De finns där för din skull och du betalar deras lön, på samma sätt som en arbetsgivares förhållande till de anställda.

Tyvärr är det så att dessa anställda, dvs politiker och statstjänstemän istället för att ha arbetsgivarnas blickar på sig skyddas från insyn genom säkerhets- och serketesslagar. Därtill finns omfattande system för massövervakning, avlyssning och kartläggning riktat FRÅN de som är tänkta att tjäna befolkningen MOT just befolkningen som betalar tjänarnas löner.

När det gäller vårt samhälle är det alltså de som får betalt för att skydda oss som kontrollerar oss, snarare än tvärt om. Är inte det litet märkligt?

Den gamla mjölpåsen

Som pirat får man ofta höra att ”har man bara rent mjöl i påsen behöver man inte oroa sig” för den övervakning som införs i allt fler sammanhang. Detta argument levereras ofta med en lätt antydan om att jag som oroar mig, till skillnad från den som levererar argumentet alltså förmodligen inte har rent mjöl i påsen. Jag är alltså förmodligen kriminell.

Riktigt så enkelt är det inte. OK, jag är inte helt laglydig, jag går exempelvis ofta mot röd gubbe och det händer att jag laddar ned något olagligen på internet, dessutom har jag berusat mig på icke-statssanktionerade rusmedel. Men detta gör mig hur som helst inte mer kriminell än den genomsnittlige svensken.

Om det var faktiskt är sant att den som har rent mjöl i påsen inte behöver oroa sig så utgår jag då ifrån att det ingenstans sitter oskyldigt dömda fångar, att poliser aldrig ingriper mot personer som inte är kriminella och att ingen som inte gjort något olagligt någonsin hamnat i onåd med rättvisan. Som vi vet är det inte så. Bara för att du är oskyldig innebär det inte att du inte kan dömas. Och det faktum att det är så gör att argumentet om mjölpåsen är helt och hållet ohållbart. För de oskyldigt dömda visar att vi visst har något att frukta, hur rent vårt mjöl än är!

Och vad är rent mjöl? Det beror vem som snokar i påsen såklart. I vissa länder är mjölet smutsigt om du har samlag i icke-statssanktionerade konstellationer, med gruvliga påföljder om detta uppdagas. I andra länder är det smutsligt mjöl att påstå att en viss förintelse aldrig skedde, att en annan skedde, att ta nakenbilder av sig själv, att konsumera alkohol, att gå utanför hemmet själv om man tillhör fel kön, att tillhöra, eller inte tillhöra ett visst parti, att pussas offentligt osv osv osv…

Så å ena sidan är det inte sant att rent mjöl är en garant för att slippa problem, och å andra sidan är rent mjöl ett mycket luddigt begrepp som kan betyda vad som helst eller ingenting. Två skäl som fullkomligt tillintetgör argumentet om rent mjöl.

Och då har vi inte berört det faktum att de allra flesta har ett behov av att få ha vissa saker för sig själva, eller dela dem bara med ett fåtal utvalda. Själva frågan om integritet alltså, men den går jag inte in på just nu.

Läkarlegitimation enligt SÄPO

Jag är läkare. Närmare bestämt är jag hjärnkirurg och jag opererar ett par-tre personer om dagen. Det är bara ett problem. Jag har ingen utbildning. Ärligt talat är de enda kvalifikationerna jag har biologikunskaperna från gymnasiet, och det märks såklart på mina patienter. De flesta dör, om inte under operationen så i komplikationerna efteråt. Så vad gör man åt detta? Man kan ju inte låta en okvalificerad kirurg som inte ens har medicinsk utbildning operera på folk, eller hur? Nej det går ju inte, jag tar ju kål på hundratals stackare om året, det är rena massmordet.

Lyckligtvis gör det inte så mycket för min del, bortsett från vissa samvetskval, men eftersom jag helt saknar utbildning är jag alldeles för inkompetent för det jobb jag utför. Jag vet ju inte hur man gör och vad jag får och inte får göra, så hur skulle jag kunna göra en kvalificerad bedömning? Hade jag varit legitimerad och visste vad jag sysslade med, då hade man ju kunnat kräva att jag skötte mitt jobb bättre. Men så är det inte, så jag fortsätter döda de flesta som lägger sig under skalpell och kraniesåg, och de som bara blir permanent förlamade håller nog med om att jag knappast kan sägas vara ansvarig för de fruktansvärda misstag jag begår. För jag vet ju inte bättre.

Hello Brave New World

Jaha, nähä då är det väl dags att publicera litet strunt här. Allt för länge har jag knutit näven i fickan över samhällsutvecklingen (helt sant är det förstås inte, jag har kommenterat i andras bloggar, på artiklar i prasselmedias elupplagor och ibland skrivit arga små texter jag aldrig publicerat) och nu är det hög tid att rycka upp sig och höja rösten.

Jag börjar med att ta upp gårdagens stora händelse i jakten på kräken som förgriper sig på barn, nämligen att det nu mera kommer bli olagligt inte bara att ladda ned och framställa barnpornografi, utan också att titta på den. Politiker tror nämligen att skurkarna kan föra över information från internet till datamaskinerna på magisk väg, så att de kan ta del av barnpornografi även utan att ladda ned den. Så går det givetvis inte till, men eftersom de som bestämmer över oss inte förstår detta behövs i deras ögon en lag som förbjuder även betraktandet av barnpornografi. Nu är det inte så att man bara för att man råkar snubbla över en bild på någon som saknar könshår och bröst (när såg du könshår i porren senast egentligen?) kommer kunna fällas för barnporrbrott. För att straffas krävs nämligen att  skurken ifråga på något sätt agerat aktivt för att bereda sig tillgång till barnpornografin i fråga, exempelvis genom att betala eller (får man anta) registrera sig någonstans där denna inte-nedladdnings-överföring kan ske.

Det är litet trist att våra beslutsfattare inte förstår världens största och viktigaste infrastruktur, men det är samtidigt tur att lagen i fråga inte, som vissa befarat, innebär att vem som helst som blickat på en nakenbild på en minderårig (familjealbum exempelvis) skulle kunna betraktas som sexförbrytare.

Ett annat sätt man lagändrat om för att skydda barnen är att kriminalisera alla sexuella bilder på könsmogna ungdomar under 18 år ålder. Två femtonåringar får alltså ligga med varandra hur mycket de vill, men om någon av dem fotograferar det hela förvandlas de (eller i alla fall den som håller i kameran) till fruktansvärt grova sexförbrytare. Att begå och dokumentera sexuella övergrepp anses på goda skäl vara ett av de värsta brotten man kan begå, för det är det, men att sätta dit experimentlystna ungdomar och betrakta dem som sexbrottslingar är knappast ett effektivt sätt att hindra barn att utsättas för verkliga övergrepp.

Jag vågar hävda att så gott som alla ungdomar någon gång har, eller kommer att fotografera sig själva nakna. Eftersom alla (i alla fall i ”riskgruppen”) äger en mobiltelefon med tillhörande kamera är möjligheten ständigt närvaron, det enda som krävs är en plötslig impuls. Samma impuls som gör att ungdomar undersöker sig i spegeln, fast bra mycket enklare och mer praktiskt för ändamålet. Kombinera denna extremt stora sannolikhet för att någon mellan 15 och 18 kommer fotografera sig naken med det faktum att det nu mera räknas som framställande av barnpornografi och vi bäddar för en situation som i andra länder lett till att barn straffats som sexförbrytare, registrerats och i praktiken fått exakt hela sin framtid förstörd pga av en morallag som är tänkt att skydda just barn.

Jag har personligen svårt att se på vilket sätt barnen får ett tryggare och bättre liv av att vi kriminaliserar deras helt naturliga beteende, men så är jag inte politiker heller, så vad vet jag?

Hello World

Ja, hej på världen.

Jag såg ett klistermärke på en lyktstolpe i stan häromdagen. ”Den här lyktstolpen har fler läsare än din blogg” stod det på det. Klistermärket fick mig att vilja skaffa en egen blogg, som ingen läser. Så nu har jag en.

Hello World.